Emma Sjölund

ja ärligt talat, jag har börjat fundera verkligen!
vart finns gnistan?
vad är fel?
att orka allt, vet inte om de ens finns i tanken.
NÅGONTING ÄR FEL! jag var på hockey i lördags, jag som älskar hockey. jag jublade inte ens när AIK gjorde mål! känns som ja tappat intresset, vart har hockey gnistan försvunnit?!

vad ska jag egentligen ta mig till, vilka tankefällor jag är i känner jag...
men en oro finns inne i min kropp!
skulle bara behöva lämna mig själv ett tag, lämna allt hemma och bara åka iväg, inte tänka på någonting. ta mig härifrån!
studenten är snart, men det känns allt för långt borta! :S
dock så är det inplanerat 1 möjligvis 2 resor i vår.
först polen sen frankrike! och efter de stockholm...
funderingar på att fara till norge å jobba, men ja vet inte.

Någonting saknas hos mig, är inte samma person längre som jag hoppats på... inte samma glada person som jag är på min fritid...

jag har faktiskt tänkt... redan när jag var 6 år känns de som jag gjorde mitt livs största misstag.. hade jag valt annorlunda där så hade jag kanske varit den jag hoppas att jag skulle vara.. tänk om jag fick hoppa tillbaka 12 år, och jag hade gjort ett annorlunda val, vad hade jag då varit?
ända sedan dess känns det som jag bara fortsatt gå åt fel håll, vill hitta MIN väg nu, kanske efter gymnasiet jag hittar den! men vem vet, vill bara hitta mitt rätta jag och gå den rätta vägen.

Jag vet att det finns personer som står mig nära som verkligen orkar bry sig, men jag vet inte ens vad de kan göra för att hjälpa mig... men ni vet vilka ni är och jag älskar er verkligen!
men allt känns tomt! jag hoppas det vänder!
 
MIN VÄG KOMMER! :)